Det är morgon i början av juni. På norra Öland har en yogafestival nyligen vaknat. Tält har riggats i vinden från havet, människor har rest hit från när och fjärran.

I år arrangerades festivalen för sjätte gången, och den höll till på Kyrketorps camping i byn Böda.
I Böda finns gårdar, en skola, massor av får och ett bageri – som ständigt lockar dig till sig, med dofter av dinkelbröd, kanelbulle och foccacia. Campingen är stor och skogig. Den ligger i Bödabukten, som har den vitaste av sandstränder.
Denna morgon sitter Harnam Singh i receptionstältet, iförd turban och solglasögon. Festivaldeltagarna checkar in hos honom, han skrattar och är ”Tjena” med var och varannan. På gräsmattan bredvid har en man stämt upp sin gitarr. Det är Mattis Olsson från Helsingborg.
- May I take peaceful steps upon the earth… May I take peaceful steps upon the earth…, sjunger han, och människorna som dansar runt honom sjunger med.
Det låter vemodigt, men hoppfullt. Dansen är en Heart-dance. Den dansades även på invigningsfesten, som var kvällen innan. Alla som möttes i dansen såg varandra i ögonen, och plötsligt kände man igen hälften av alla de människor som anlänt till Harnams yogafestival.

Nu har festivalen börjat sträcka på sig i morgonsolen. Receptionen och gräsmattan är inte hela området, visar det sig. Människor går mot stranden, till bageriet för att äta frukost, till sina tält och stugor som ligger utspridda varstans. Flera olika workshops står på programmet – det blir bland annat dans, meditation, trumresa, yoga. Någon workshop stryks och en annan kommer till. Vi håller till i skolans gymnastiksal, i Chill out-tältet, på två rymliga gräsmattor, kallade Satnam och Wahe Guru, och på stranden.
Men festivalen har ingen tydlig gräns gentemot omvärlden. Det finns inget staket och inga biljettkontroller. Ett kännetecken för en festivaldeltagare tycks vara det ihoprullade liggunderlaget under armen, i övrigt ryms en mångfald stilar, åldrar och personligheter. Där människor sitter i grupp och ser ut att föra intressanta samtal, pågår säkerligen festivalen. Och det gör människor lite varstans.

Dagarna går och fler människor strömmar till. Festivalen bjuder på ett alltmer varierat program – man kan delta i workshops om familjekonstellationer, vara med i sharing-grupper, lyssna på vad non-violence communication innebär, svettas i svetthyddan nere på stranden, dansa i en mängd olika dansworkshops och prova på allsköns yogapass och meditationer. Kvällarna fylls av uppträdanden, gemensam sång, dans och humor.

Människor på Harnams yogafestival ser ut att ta det lugnt. Det finns ett slags frid i luften, även då dansen blir intensiv eller när skratt och stoj hörs på långt håll. Men vilka gemensamma känslor och intryck finns bland deltagarna? Känner de sig fridfulla?
Lin Holmqvist från Örebro sitter i gräset och äter mat. Det är första gången hon besöker festivalen. Hon hade hört talas om den innan; att den skulle vara bra. Sedan träffade hon Harnam vid ett tillfälle, som frågade om hon ville komma hit och köra några yogapass. Lin är lärare i Hathayoga och yogaterapeut.
- För mig är festivalen glädje, energi, kärlek, vänskap, vänlighet och väldigt roligt, säger hon. Det är så lätt att lära känna människor eftersom alla är här av samma syfte. Och övningarna i de olika workshopsen är utformade så att vi ska komma närmare varandra. Jag tycker att människor här är ärliga, lägger hon till.
På andra sidan gräsmattan sitter Mattis Olsson och talar med Regina Drottenmyr från Huddinge. Det är andra året Mattis är här. Han är musiker och spelar, förutom till Heart-dance, på kvällssamlingar, eller när tillfälle bjuds. Han träffade Harnam på en annan festival och blev ”befallen” att komma hit och spela.
- Det är mysigt och avslappnat här. Det är så många människor som bjuder på sig själva och känslan är intimare än på Ängsbackafestivalen, till exempel. Alla känner inte alla här, men alla möter alla, säger han.
Regina är här för första gången. Hon började med yoga för Harnam i Stockholm i februari. Hon kan ännu inte svara på vad festivalen ”är” för henne.
- Jag måste få insupa lite till. Det är bara underbart att vara här, det är den känslan jag har. Sedan gillar jag Saddhana nere på stranden väldigt mycket, säger hon.
Hon tänker stanna hela festivalen. Även Mattis njuter av varje stund.
- Man längtar hit under resten av året. En grundton i festivalen är just, att man är så glad åt att vara här. Det är avslappnat och inte så överstrukturerat, det finns ett slags flow. Om man gillar den avslappnade attityden beror ju på hur man är som person. Här läser man på morgonen vilka alternativ som finns, och bestämmer sen vad man vill göra, säger han.
Regina håller med. Men det bästa med festivalen är ändå, enligt henne:
- Att hit kommer man precis som man är, och man blir accepterad ända in i själen, säger hon och ler.

Brita Westerman